De senaste dagarna har det skrivits mycket om den stundande rättegången mot The Pirate Bay. I tidningarna kan man följa pläderingarna minut för minut och skulle det vara möjligt hade man självklart filmat det hela, för att lägga upp på YouTube. Det man ständigt möter i denna debatt är de båda sidornas delade ståndpunkter; å ena sidan har vi branschfolket som känner sig snuvade på sina pengar; å andra sidan de så kallade piraterna, självutnämnda spridare av kultur. I båda parters släptåg finner vi journalister och jurister, bloggare och artister som antingen visar sin sympati med fildelarna eller rentav avskyr dem.
Argumenten ställs emot varandra och bilden av vem som är fiende och vem som är hjälte blir allt svårare att urskilja. Man ska tidigt ha bestämt sig och valt sida i denna drabbning. En del anser att i det stora informationsflödet över internet också sprids material som kan skada såväl sakfrågor som enskilda personer. Andra säger att med fildelningen underlättas en spridning av information, som i förlängningen bidrar till ökad demokrati.
Det är således en fortsättning på den eviga kamp som hjältar och förövare i alla tider utövat, oavsett vilken sida de stått på. Att de sedan bytt sida förändrar inte saken; utan fienden finns ingen hjälte och utan hjälten finns ingen fiende. Vem som är vem avgör bara tiden. Peter Pan var ond och Kapten Krok var god… eller var det tvärtom?
Ett avsnitt i Armémuseums utställning Hjältar går under benämningen Min hjälte – Din fiende. Fokus ligger på hur synen av hjältebegreppet ständigt kan förändras. Inte enbart tidsperioden är en avgörande faktor för hur man ser på en viss grupp människor eller vissa individer. Även sociala skillnader, styrelseskick och kulturer har delade meningar om vem eller vilka som gör rätt eller fel, om vilka som får eller inte får bära titeln Hjälte.
Leszek Bonikowski
Historiker och projektledare på Armémuseum
Läs också i Dagens Nyheter om historien bakom rättegången
0 kommentarer:
Post a Comment